Joels Dark Eden

Så har jag nyss spelat min första match på NHL 2011.. och förlorat.
Jag hatar att förlora!!

Jag köpte en ny dosa också som jag var skit nära att kasta in i väggen. Vore väl dumt.. tur jag höll tillbaka.

Men skam den som ger sig! Jag ska dominera tillslut.

Fuck me jag älskar äventyr!
I verkliga livet till exempel vill jag resa och se landskap, kulturer, maten och skapa en jäääkla massa minnen.

Filmer.. där är ju Indiana Jones en obestridd mästare som får resa, upptäcka mystiska föremål, slåss mot onda maktgalna typer och alltid.. eller oftast.. få tjejen.

Men NU har jag hittat en kille som kan slåss om den top placeringen. Nathan Drake.

Han finns i tv spels världen i Uncharted serien. Kanske det mest snygga, kaxiga, händelserika spel jag spelat.
Och skaparna till spelen fångar landskapen så jävla bra.
Såg en bakom kulisserna grej där dom visade upp delar av platserna från spelet i verkligheten.
DET är att ta jobbet på allvar.

Nathan Drake är en äventyrare som reser till dom mest avlägsna, mytomspunna ställen efter skatter.
Medans han slåss mot klassiska maktgalna tjejer och killar och hinner ändå charma tjejerna på ett kaxigt sätt.

Känns bara rätt att göra en lista om äventyrs killar:

1. Indiana Jones.
Bevisar bara att gammal är äldst. Can't beat the classics

2. Nathan Drake.
Det var kärlek vid första spelandet

3. Min farbror Stig.
Som jag tyvärr aldrig hann träffa. Han var en riktig äventyrare som likt Johnny Weismuller sprang på krokodilers ryggar, var limosin chaufför åt några rika knösar i USA.. han var en globetrotter som såg mycket och gjorde säkert ännu mer.

Synd att jag inte hann träffa honom.. han kunde nog ha lärt mig mycket =)

Det är då det är som bäst. Alla ni som planerar.. ni missar saker

Jag skulle hämta 10 st födelsedagspresenter (i form av öl) av chefen hos hennes föräldrar. Köpte med groggvirke på begäran. När jag kommer fram tar det inte många minuter innan Pappa chef frågar om jag vill ha en grogg.

Efter kanske 42 sekunders motsträvan tog jag ändå en grogg.
Vi hade skit kul! Chefen skulle ut med kompisar på "Brandkårsfesten" och dom var ju hur trevlig som helst.
Mats och hans fina tjej Anna. Rockers såg dom ut att vara också.

Anna var lärare så en del av samtalet handlade om hur sjuk ungjävlar har blivit i skolan. Att man inte får röra dom så blir det polisanmälan osv osv.. skönaste kommentaren från pappa chef blev då: VA FAN på min tid var första varningen ett knytnävsslag på bordet.

Det blev ett par groggar innan dom tog taxin ner till stan och jag hamna på en fest där jag knappt kände nån.
Bara bekant med en person, resten var nytt byte. Också jävligt trevligt med prat, spel o skratt.

Lördag var också rätt oplanerat med tanke på att farsan fyllde år och presenterna inte var inslagna.
SÅ jag fick på nåt vis smuggla in dom när han inte såg och slå in dom i gästrummet i hans lägenhet (med julpapper.. det var det enda som fanns)

Det blev lyckat ändå =)

Och på kvällen kom Conny på besök. Vi drack öl/vin, spela spel, kolla på film, MacGruber.. nån parodi på MacGyver. Skratt attacker så se den filmen!

Allt som allt en mycket lyckad helg.

Idag när en idiot pensionär i en bil nästan körde på mig började jag tänka.. efter jag lugnat ner mig, det här är en av dom sakerna som är skit med Söderhamn.


Men vad är skönt med Söderhamn?

1. Sommaren.

Jag tycker sommaren är oslagbar här. Vi har en skärgård som är perfekt. Havsbadet och en kall öl på en uteservering.

2. Folket.

Det är lagomt med folk som bor här. Vi har ju ändå dryga 30.000 i kommunen.

3. Tryggheten.

Alla känner i princip alla och dom man inte känner träffar man på =)
Sen FINNS det saker att göra. Dom flesta gnäller på att det inte gör det men letar man så finns det.
Och vill man göra annat är det bara att besöka vilken stad man vill. Gnäll inte! =)

Det som faktiskt suger är:

1. Biltrafiken.

Det jag började med har jag varit med om för många gånger.
Regler ändras men ändå så kör vissa folk som dom alltig har gjort sen 1958.

Det enda som dom tagit till sig är bytet till högertrafik.

2. Folket.

Det måste skrivas in här också för det är både positivt och negativt. Med tanke på att det är en småstad är det mycket skitsnack, rykten och småtänkande som lätt kan hända.
Det är lättare att inte bry sig i en storstad men här är det inte lika lätt att gömma sig.
Det är inte alla som kan leva sitt eget liv =)

3. Krogarna.

Jag fattar inte varför dom håller på samma koncept. Radio hits får man nog av hemma.. jag vill inte höra det på krogen också.
Kom på nåt nytt!!


Det var min lista. Kommentera din

En viktig del av livet.

Jag såg nyss en dokumentär om Mike Tyson. Jävligt sorgligt liv han har levt.
En hård barndom med mobbing, utanförskap, rån och misshandel.. farsan stack när han var nyfödd osv osv.

Han hade ingen att lita på och såg alla som fiende.
Tills en dag, efter att han åkt in i fängelse pga flera stölder, träffade en vit boxare som dängde alla som utmanade honom.

Tyson ville bli lika respekterad och lärde sig boxas.
När fängelsetiden var slut fick han tips av boxaren att söka upp hans tränare.
En gammal vit man som hette Cus D'amato.

Tyson som redan hade svårt att lita på folk kände sig tveksam att ta den gamla tränaren på allvar. Men tids nog insåg han att tränaren såg stor potential i honom.. gav stenhård, brutalt ärlig träning och komplimanger, som Tyson blev obekväm av.

När första amatör matchen kom knockade han sin motståndare i 3.e ronden och sen dess har hans karriär gått spikrakt upp till världsmästar titeln. En titel som är det största man kan få i idrottssammanhang.

Hela världen fick höra namnet Mike Tyson.

Cus D'Amato visade Mike Tyson att med disciplin, stöd och hårt jobb kan du nå toppen.
Hans tränare blev som hans pappa. En liten 80 årig gubbe som Mike Tyson ville göra stolt.

Tyvärr fick aldrig Cus D'Amato se Tyson bli världsmästare, vilket är väldigt sorgligt.



Men.. vad jag vill komma fram till är att stöd är fruktansvärt viktigt, vare sig man vill erkänna det eller inte.
Det är en stöttepelare.. en viktig grund i livet.

Tro på dig själv och det du vill göra så kommer du dit.



Mike Tyson var en statistisk siffra från slummen som blev världsmästare.